George Paget Thomsons namn resonerar i medvetandet hos många, vare sig det är på grund av dess inverkan på samhället, dess relevans i dagens värld eller helt enkelt på grund av dess historiska arv. George Paget Thomson har varit föremål för debatt, studier och beundran genom åren och dess inflytande har överskridit gränser och generationer. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av George Paget Thomson, från dess ursprung till dess inverkan idag, inklusive dess prestationer, kontroverser och arvet det har lämnat i samhället. Genom en detaljerad analys kommer vi att upptäcka vikten av George Paget Thomson och dess roll inom det område där det är verksamt, vilket erbjuder ett heltäckande perspektiv som gör att vi bättre kan förstå dess relevans i dagens värld.
George Paget Thomson | |
George Paget Thomson, 1937. | |
Född | 3 maj 1892 Cambridge |
---|---|
Död | 10 september 1975 (83 år) |
Medborgare i | Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
Utbildad vid | Trinity College, Cambridge |
Sysselsättning | Fysiker, kärnfysiker, universitetslärare |
Befattning | |
Officer | |
Arbetsgivare | Imperial College London Aberdeens universitet |
Maka | Kathleen Buchanan Adam Smith |
Barn | Clare Thomson John Thomson (f. 1927) Lieut. Com. David Paget Thomson (f. 1931) Rose Buchanan Thomson (f. 1940) |
Föräldrar | J.J. Thomson Rose Thomson |
Utmärkelser | |
Howard N. Potts-medaljen (1932) Nobelpriset i fysik (1937) Hughesmedaljen (1939) Bakerföreläsningen (1948) Guthrieföreläsning (1948) Royal Medal (1949) Faraday-medaljen (1960) Honorary Fellow of the Royal Society Te Apārangi Royal Society Bakerian Medal Knight Bachelor Fellow of the Royal Society | |
Redigera Wikidata |
George Paget Thomson, född 3 maj 1892 i Cambridge, död 10 september 1975 i Cambridge, var en brittisk fysiker.
Thomson var son till fysikern och nobelpristagaren J.J. Thomson, elektronens upptäckare, och Rose Elisabeth Paget, dotter till George Edward Paget. Han gick i The Perse School, Cambridge, innan han började läsa matematik och fysik vid Trinity College, Cambridge, fram till utbrottet av första världskriget 1914, då han gick in i drottningens Royal West Surrey Regiment. Efter en kort tjänstgöring i Frankrike, arbetade han med aerodynamik på Farnborough och på andra håll. Han mönstrade av som kapten 1920.
Efter kriget blev Thomson först stipendiat vid Cambridge och flyttade sedan till University of Aberdeen. Mellan 1929 och 1930 uppehöll han ett lektorat vid Cornell University, Ithaca, New York. År 1930 utnämndes han till professor vid Imperial College London. Han stannade vid där fram till 1952, då han blev Master of Corpus Christi College, Cambridge.
I sin forskning upptäckte Thomson bland annat elektronens vågegenskaper genom elektrondiffraktion. Han tilldelades, tillsammans med Clinton Davisson, Nobelpriset i fysik, 1937 "för den experimentella upptäckten av interferensfenomenet vid kristallers bestrålning med elektroner".
|