Numera är Nikolaj G. Basov ett ämne som har fått stor relevans i dagens samhälle. Sedan många år tillbaka har Nikolaj G. Basov fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och intressen. Med tiden har Nikolaj G. Basov blivit ett återkommande ämne i dagliga samtal, såväl som i media och sociala nätverk. Oavsett om det beror på dess inverkan på människors liv, dess historiska relevans eller dess betydelse på global nivå, har Nikolaj G. Basov lyckats positionera sig som ett ämne av allmänt intresse. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika kanterna och aspekterna relaterade till Nikolaj G. Basov, med syftet att erbjuda ett brett och komplett perspektiv på detta ämne som är så relevant idag.
Nikolaj Basov | |
Född | 14 december 1922 Usman |
---|---|
Död | 1 juli 2001 (78 år) Moskva |
Begravd | Novodevitjekyrkogården |
Medborgare i | Sovjetryssland, Sovjetunionen och Ryssland |
Utbildad vid | Nationella Universitetet för Nukleär Forskning, |
Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare, uppfinnare, politiker |
Befattning | |
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet Direktör, Lebedevinstitutet för fysik (1973–1988) | |
Arbetsgivare | Nationella Universitetet för Nukleär Forskning Lebedevinstitutet för fysik (1948–) |
Politiskt parti | |
Sovjetunionens kommunistiska parti | |
Gift med | Ksenija Basova |
Barn | Dmitri N. Basov (f. 1963) |
Utmärkelser | |
Nobelpriset i fysik, 1964 Se lista | |
Redigera Wikidata |
Nikolaj Gennadijevitj Basov (Николай Геннадиевич Басов), född 14 december 1922 i Usman i Lipetsk oblast, död 1 juli 2001 i Moskva, var en sovjetisk fysiker. Han tilldelades 1964, tillsammans med Charles H. Townes och Aleksandr M. Prochorov, Nobelpriset i fysik "för grundläggande arbeten inom kvantelektroniken, som lett till framställning av oscillatorer och förstärkare enligt maser-laserprincipen".
Basov tog examen 1950 vid Moskvas institut för teknisk fysik. Han erhöll en professur vid samma lärosäte och var också verksam vid P. N. Lebedev-institutet för fysik för vilken han var direktör 1973–1988. Han invaldes 1962 som korresponderande ledamot av Sovjetiska Vetenskapsakademien och blev fullvärdig ledamot 1966. Han invaldes 1975 som utländsk ledamot av svenska Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.
|