Louis J. Ignarro
Denna artikel kommer att ta upp ämnet Louis J. Ignarro, som har väckt stort intresse inom olika områden. Louis J. Ignarro har fångat uppmärksamheten hos forskare, akademiker, yrkesverksamma och allmänheten på grund av dess relevans idag. Genom den här artikeln kommer olika tillvägagångssätt, synpunkter och aspekter relaterade till Louis J. Ignarro att utforskas, i syfte att ge en bred och komplett vision av denna fråga. Från dess ursprung till dess implikationer i samhället kommer vad Louis J. Ignarro betyder och dess inverkan i olika sammanhang att noggrant undersökas. Dessutom kommer möjliga framtidsperspektiv och trender relaterade till Louis J. Ignarro att analyseras, för att förstå dess långsiktiga projektion.
Louis J. Ignarro  | |
.jpg) | |
| Född | 31 maj 1941 (82 år) Brooklyn, USA |
|---|---|
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | University of Minnesota Columbia University College of Pharmaceutical Sciences Long Beach High School  |
| Sysselsättning | Biokemist, apotekare, farmakolog, universitetslärare |
| Arbetsgivare | University of California, Los Angeles Tulane University Kung Saud-universitetet |
| Utmärkelser | |
| Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1998) Hedersdoktor vid Chinese University of Hong Kong | |
| Redigera Wikidata | |
Louis J. Ignarro, född 31 maj 1941 i New York, USA, är en amerikansk nobelpristagare i fysiologi eller medicin. Han mottog priset 1998 för sina "upptäckter rörande kväveoxid som en signalmolekyl i hjärt-kärlsystemet". Han delade priset med sina landsmän Robert F. Furchgott och Ferid Murad. Ignarro tog doktorsexamen i farmakologi vid University of Minnesota 1966. Han är professor i farmakologi vid UCLA School of Medicine's.
Kväveoxid (NO) är en gas som överför signaler i kroppen. Kväveoxid som produceras i en cell, tränger igenom cellmembranen till andra celler och reglerar funktionen i dessa. Att en gas kan ha denna funktion är en helt ny upptäckt. Robert F Furchgott studerade effekten av olika mediciner på blodkärlen och fick flera gånger motsägande resultat. En och samma medicin orsakade ibland sammandragning och vid andra tillfällen utvidgning av kärlen. Han funderade på om dessa variationer kunde bero på om ytcellerna i kärlens väggar var skadade eller inte. 1980 visade han att utvidgningen av kärlen endast skedde om cellerna var oskadade och att det skedde genom att cellerna producerade en speciell signalmolekyl. Han kallade denna molekyl ERDF (endothelium-derived relaxing factor). Ignarro deltog i sökandet efter ERDF:s kemiska sammansättning och fann till slut att ERDF var identiskt med kväveoxid.
Louis J. Ignarro sitter i The Scientific Advisory Board för Herbalife, men har enligt sin biografi inte forskat eller arbetat med näringslära under sin yrkesverksamma tid.
Källor
- ^ SNAC, Louis Ignarro, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Encyclopædia Britannica, Louis J. Ignarro, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Louis J. Ignarro, läst: 9 oktober 2017.
- ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1998, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 februari 2021.
- ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 3 februari 2021.
Externa länkar
- Nobelprize.org, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1998
- Nobelprize.org, Louis J Ignarro - Självbiografi
|