I dagens värld har Otto Meyerhof tagit en grundläggande roll i samhället. Oavsett om det är i den personliga, arbets- eller sociala sfären har Otto Meyerhof blivit ett ämne av stor relevans och debatt. När vi avancerar i den digitala tidsåldern blir inflytandet av Otto Meyerhof allt tydligare och påverkar så olika aspekter som teknik, kultur, ekonomi och politik. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska Otto Meyerhofs roll i vårt dagliga liv, analysera dess betydelse och konsekvenserna det har inom olika områden. Från dess påverkan på mental hälsa till dess påverkan på det samtida samhället är Otto Meyerhof ett ämne som fortsätter att skapa intresse och reflektion. Följ med oss på denna resa genom ett ämne som aldrig slutar att överraska och utmana oss i dagens värld.
Otto Meyerhof | |
Född | 12 april 1884 Hannover |
---|---|
Död | 6 oktober 1951 (67 år) Philadelphia, USA |
Medborgare i | Tyskland och USA |
Utbildad vid | Strasbourgs universitet Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Humboldt-Universität zu Berlin |
Sysselsättning | Biokemist, universitetslärare, psykiater, fysiolog |
Befattning | |
Professor | |
Arbetsgivare | Kiels universitet Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg University of Pennsylvania |
Barn | George Geoffrey Meyerhof (f. 1916) Walter Meyerhof (f. 1922) |
Föräldrar | Felix Meyerhof Bettina Meyerhof |
Utmärkelser | |
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1922) Utländsk ledamot av Royal Society (1937) | |
Redigera Wikidata |
Otto Meyerhof, född 12 april 1884 i Hannover, död 8 oktober 1951 i Philadelphia, Pennsylvania, var en tysk-amerikansk fysiolog. Han forskade speciellt om den kemiska omsättningen i musklerna och påvisat att syreförbrukningen hänger samman med bildandet av mjölksyra; som när muskelarbetet upphört utnyttjas till att bilda mera sammansatta ämnen.
Meyerhof, då honorärprofessor vid Kiels universitet, erhöll 1923 ena hälften av 1922 års Nobelpris i fysiologi eller medicin för sin upptäckt av det lagbundna förhållandet mellan syreförbrukning och mjölksyreomsättning i muskeln. Man visste, att mjölksyran spelar en viktig roll vid de förändringar i muskelelementens form, som ligger till grund för muskelsammandragningen. Archibald Vivian Hill, som tillsammans med Meyerhof delade 1922 års Nobelpris, hade visat, att den vid kontraktionsprocessen utvecklade mjölksyran sedermera delvis förbrinner, i fall syre tillföres – den så kallade fördröjda värmeutvecklingen i muskeln. Meyerhofs upptäckt innebar, att av den mjölksyra, som utgjort en så viktig del i mekanismen vid muskelns förkortning eller riktigare anspänning, förbrinner 1/4 under det att 3/4 återombildas till utgångsmaterialet – glykogen.
Meyerhof erhöll 1924 ett eget laboratorium vid Kaiser-Wilhelms-Institut für Biologie i Berlin, men tvingades på grund av sitt judiska ursprung att 1938 fly undan naziregimen, först till Paris och 1940 till USA, där han var verksam som gästprofessor vid University of Pennsylvania i Philadelphia.
|