Idag ska vi prata om Frederick Hopkins, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor runt om i världen. Frederick Hopkins är ett begrepp som varit föremål för debatt och diskussion inom olika områden, från politik till populärkultur. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Frederick Hopkins och dess inverkan på dagens samhälle. Från dess ursprung till dess dagliga implikationer kommer vi att dyka in i en detaljerad analys av Frederick Hopkins för att bättre förstå dess betydelse och relevans i den moderna världen. Utan tvekan är Frederick Hopkins ett ämne som inte lämnar någon oberörd, och dess inflytande fortsätter att växa med tiden. Följ med oss på denna fascinerande resa för att upptäcka mer om Frederick Hopkins!
Frederick Hopkins | |
Född | 20 juni 1861 Eastbourne, Storbritannien |
---|---|
Död | 16 maj 1947 (85 år) Cambridge |
Medborgare i | Storbritannien |
Utbildad vid | King's College London Guy's Hospital Trinity College, Cambridge University of London Imperial College School of Medicine |
Sysselsättning | Biokemist, universitetslärare, läkare, kemist |
Befattning | |
Ordförande för Royal Society (1930–1935) | |
Arbetsgivare | King's College London Universitetet i Cambridge |
Utmärkelser | |
Croonian Medal and Lecture (1915) Balymedaljen (1915) Royal Medal (1918) Copleymedaljen (1926) Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1929) Albert-medaljen (1934) Honorary Fellow of the Royal Society Te Apārangi Knight Bachelor Cameron Prize (Edinburghs universitet) Förtjänstorden Fellow of the Royal Society | |
Redigera Wikidata |
Sir Frederick Gowland Hopkins, född 20 juni 1861 i Eastbourne, Sussex, död 16 maj 1947 i Cambridge, var en brittisk läkare och biokemist. År 1929 erhöll han Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Hopkins blev 1913 professor i biokemi vid Cambridge University, och var en av vitaminforskningens grundläggare. År 1901 upptäckte han aminosyran tryptofan. Härigenom kom han in på frågan om äggvitekropparnas fullvärdighet i biologiskt hänseende. Utfodringsförsök med rena substanser, vilka han senare utförde på råttor, övertygade honom snart att tillväxten blir ofullständig och snart avstannar, om man uteslutande använder fett, äggvita, kolhydrater, vatten och salter. Hopkins visade att tillförsel av små mängder mjölk åter satte igång tillväxten. Redan 1906 och 1909 meddelade Hopkins dessa rön, men först 1912 kom den utförliga publikationen med beviset för ett fettlösligt vitamin som nödvändigt för tillväxten. Dessa och Christiaan Eijkmans upptäckter av vitaminerna innebar en revolution inom näringsläran och skapade också nya möjligheter till förståelse för ett flertal bristsjukdomar och deras förebyggande. Välkända är även Hopkins undersökningar av mjölksyrebildningen i vävnaderna genom att från levande vävnader isolera ämnet glutation.
Asteroiden 9677 Gowlandhopkins är uppkallad efter honom.
|
|