Idag ska vi fördjupa oss i Christiane Nüsslein-Volhard, ett ämne som fångat mångas uppmärksamhet på senare tid. Christiane Nüsslein-Volhard är något som har skapat stort intresse inom olika områden, från vetenskap till popkultur. Christiane Nüsslein-Volhard har genom åren varit föremål för studier, debatt och reflektion och dess relevans finns än idag. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Christiane Nüsslein-Volhard, från dess ursprung till dess inverkan på det moderna samhället. Vi kommer att dyka in i historien och innebörden av Christiane Nüsslein-Volhard, såväl som dess implikationer i olika sammanhang. Förbered dig på att gå in i ett fascinerande och spännande universum, fullt av kunskap och upptäckter om Christiane Nüsslein-Volhard.
Christiane Nüsslein-Volhard | |
Christiane Nüsslein-Volhard, 2007. | |
Född | 20 oktober 1942 (81 år) Magdeburg |
---|---|
Medborgare i | Tyskland |
Utbildad vid | Tübingens universitet Johann Wolfgang Goethe-Universität |
Sysselsättning | Biolog, psykolog, universitetslärare, genetiker, biokemist, fysiolog |
Arbetsgivare | Tübingens universitet Biocentrum vid universitetet i Basel Freiburgs universitet Max-Planck-Institutet för biologi Europeiska molekylärbiologiska laboratoriet Universität Duisburg-Essen |
Släktingar | Benjamin List |
Utmärkelser | |
Albert Lasker Basic Medical Research Award (1991) Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1995) Se lista | |
Redigera Wikidata |
Christiane Nüsslein-Volhard, född 20 oktober 1942 i Heyrothsberge nära Magdeburg, är en tysk biolog och genetiker. Hon tilldelades, tillsammans med Edward B. Lewis och Eric F. Wieschaus Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1995 "för deras upptäckter rörande den genetiska styrningen av embryots tidiga utveckling".
Genom experiment på bananflugor, Drosophila melanogaster upptäckte Nüsslein-Volhard och Wieschaus ett litet antal gener, däribland hedgehog, av stor betydelse för bestämmandet av en övergripande "ritning" för embryots utveckling och bildandet av kroppssegement. Lewis undersökte vidare utvecklingen av enskilda kroppssegment till specialiserade organ. Lewis upptäckte att generna som styrde denna utveckling var placerade på kromosomen i samma ordning som ordningen mellan segmenten. Först kom gener som styrde utvecklingen av huvudet, gener i mitten styrde utvecklingen av det mellersta segement och de sista generna kontrollerade utformningen av "svans"-segmentet. Tillsammans har deras upptäckter haft stor betydelse för att förklara olika missbildningar vid den embryonala utvecklingen hos bland annat människan.
1991 tilldelades hon Albert Lasker Basic Medical Research Award.
|