I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Adolf von Baeyer, ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet genom åren. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess relevans idag eller helt enkelt på grund av dess historia och utveckling, representerar Adolf von Baeyer en intressant plats för olika delar av befolkningen. På dessa sidor kommer vi att analysera olika aspekter relaterade till Adolf von Baeyer, från dess inverkan på ekonomin till dess kulturella implikationer. Dessutom kommer vi att utforska dess inflytande på den moderna världen och hur det har format vår uppfattning om Adolf von Baeyer över tiden. Gör dig redo att fördjupa dig i en värld av upptäckter och lärande!
Adolf von Baeyer | |
Född | Johann Friedrich Wilhelm Adolf von Baeyer 31 oktober 1835 Berlin |
---|---|
Död | 20 augusti 1917 (81 år) Starnberg eller München |
Begravd | Waldfriedhof |
Medborgare i | Kejsardömet Tyskland |
Utbildad vid | Humboldt-Universität zu Berlin Münchens universitet Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg universitetet i Gent Friedrich-Wilhelms-Gymnasium |
Sysselsättning | Kemist, universitetslärare |
Arbetsgivare | Münchens universitet Humboldt-Universität zu Berlin Strasbourgs universitet |
Maka | Adelheid Bendemann |
Barn | Hans Ritter von Baeyer (f. 1875) Otto von Baeyer (f. 1877) |
Föräldrar | Johann Jacob Baeyer |
Utmärkelser | |
Davymedaljen (1881) Utländsk ledamot av Royal Society (1885) Maximiliansorden för konst och vetenskap (1891) Liebig-medaljen (1903) Nobelpriset i kemi (1905) Elliott Cresson-medaljen (1912) Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Pour le Mérite för vetenskap och konst | |
Redigera Wikidata |
Johann Friedrich Wilhelm Adolf Ritter von Baeyer, född 31 oktober 1835 i Berlin, död 20 augusti 1917 i Starnberg, var en tysk kemist, son till geodeten Johann Jacob Baeyer.
Baeyer blev 1860 docent och 1866 extra ordinarie professor i kemi vid universitetet i Berlin och 1872 ordinarie professor vid universitetet i Strassburg. År 1875 efterträdde han Justus von Liebig som professor i München, där under hans ledning ett nytt omfattande laboratorium uppfördes. Baeyer var mannen bakom ett stort antal viktiga arbeten inom den organiska kemin.
Baeyer gjorde flera viktiga insatser inom organisk kemi. De mest betydelsefulla var syntesen av indigo, upptäckten av ftalein-färgämnena, undersökningarna av honingstensyra, terpener och hydrogenerade bensenderivat, särskild hydrerogenerade ftalsyror. Baeyer publicerade tillsammans med Victor Villiger viktiga arbeten över det fyrvärda syret, vilket lade grunden till Baeyer-Villiger-oxidation. Han bildade skola - en av hans elever var Emil Fischer - och utövade därigenom stort inflytande på den experimentella organiska kemins utveckling.
Även Baeyers teoretiska insatser väckte stor uppmärksamhet. Bland dessa kan nämnas hans åsikter om bensens struktur, hans spänningshypotes till förklaring av de ringformiga kolväteföreningarnas olika stabilitet, och framför allt hans framställning av assimilationsförloppet hos växterna. Baeyer tilldelades Davymedaljen 1881. Han invaldes i Kungliga Vetenskapsakademien år 1884. År 1905 fick Baeyer Nobelpriset i kemi för sitt arbete.
|
|