I den stora världen av Vincent du Vigneaud finns det otaliga aspekter som förtjänar att utforskas och analyseras. Vare sig från perspektivet av en expert på området eller från en enkel entusiasts vision, erbjuder Vincent du Vigneaud oändliga möjligheter att fördjupa sig i dess olika aspekter. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i det fascinerande universum Vincent du Vigneaud, utforska dess ursprung, dess inverkan på samhället och dess möjliga konsekvenser för framtiden. Följ med oss när vi fördjupar oss i den spännande världen av Vincent du Vigneaud och upptäck allt detta koncept har att erbjuda.
Vincent du Vigneaud | |
Född | 18 maj 1901 Chicago, USA |
---|---|
Död | 11 december 1978 (77 år) White Plains, USA |
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | University of Illinois at Urbana-Champaign Carl Schurz High School |
Sysselsättning | Biolog, universitetslärare, biokemist, kemist |
Arbetsgivare | Cornell University George Washington University Kaiser Wilhelm-sällskapet Edinburghs universitet Washington University in St. Louis |
Utmärkelser | |
William H. Nichols Medal Award (1945) Albert Lasker Basic Medical Research Award (1948) John Scott-medaljen (1954) Remsen Award (1954) Nobelpriset i kemi (1955) Willard Gibbs-priset (1956) Fellow of the American Academy of Arts and Sciences | |
Redigera Wikidata |
Vincent du Vigneaud, född 18 maj 1901, Chicago, Cook County, Illinois, död 11 december 1978, White Plains, Westchester County, New York var en amerikansk biokemist.
du Vigneaud var professor vid Cornell University. Han arbetade med bl. a. vitaminer, hormoner, penicillinsyntes och svavelhaltiga föreningars metabolism. Hans forskning rörde insulin, strukturen hos biotin, syntes av penicillin och kanske främst strukturbestämning och syntes av två hormoner från hypofysens baklob, nämligen oxytocin och vasopressin. Båda är viktiga som läkemedel och kan tack vare hans insatser tillverkas på konstgjord väg.
År 1948 tilldelades han Albert Lasker Basic Medical Research Award.
År 1955 erhöll han Nobelpriset i kemi för strukturbestämningen och syntesen av hypofyshomonerna vasopressin och oxytocin.
|
|