Idag är George A. Olah ett ämne av stor relevans i samhället. Sedan dess uppkomst har den fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och intressen. Oavsett om det beror på dess inverkan på populärkulturen, dess inflytande inom det vetenskapliga området eller dess betydelse i vardagen, har George A. Olah blivit ett ämne som inte går obemärkt förbi. Under åren har det genererat debatter, forskning och framsteg som har förändrat hur vi förstår världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till George A. Olah, dess utveckling över tid, dess betydelse idag och dess möjliga inflytande i framtiden.
George A. Olah | |
Född | Oláh András György 22 maj 1927 Budapest |
---|---|
Död | 8 mars 2017 (89 år) Beverly Hills, USA |
Begravd | Kerepesikyrkogården |
Medborgare i | Ungern och USA |
Utbildad vid | Budapest Universitet för Teknologi och Ekonomi, |
Sysselsättning | Kemist, universitetslärare |
Arbetsgivare | University of Southern California Case Western Reserve University |
Utmärkelser | |
George A. Olah Award in Hydrocarbon or Petroleum Chemistry (1963) Guggenheimstipendiet (1972) Centenary Prize från Royal Society of Chemistry (1977) American Chemical Society Award for Creative Work in Synthetic Organic Chemistry (1979) Guggenheimstipendiet (1988) Roger Adams Award in Organic Chemistry (1989) Tolman Award (1991) Chemical Pioneer Award (1993) Nobelpriset i kemi (1994) F. A. Cotton Medal (1996) Utländsk ledamot av Royal Society (1997) Arthur C. Cope Award (2001) Priestleymedaljen (2005) Hedersmedborgare i Budapest (2006) Széchenyipriset (2011) Hedersdoktor vid Ohio State University Uppgående solens orden | |
Redigera Wikidata |
George Andrew Olah, ursprungligen György Oláh, född 22 maj 1927 i Budapest, död 8 mars 2017 i Los Angeles, Kalifornien, var en ungersk-amerikansk kemist och nobelpristagare. År 1994 fick han Nobelpriset i kemi för sina bidrag till karbokatjonernas kemi.
George Andrew Olah lyckades under 1960-talet påvisa existensen av de mycket reaktiva karbokatjonerna, positivt laddade kolväteföreningar. Vid framställningen av dessa joner använde han supersyror.
|
|