I dagens värld har Mario Molina blivit allt mer relevant. Och, oavsett om det är på en personlig, professionell eller social nivå, har Mario Molina blivit ett ämne av gemensamt intresse för en mängd olika människor. Effekten av Mario Molina är obestridlig, eftersom den påverkar så olika aspekter som ekonomi, teknik, hälsa, mellanmänskliga relationer och till och med miljön. Av denna anledning är det viktigt att noggrant analysera fenomenet Mario Molina, dess implikationer och dess möjliga konsekvenser på kort och lång sikt. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska alla aspekter relaterade till Mario Molina, med syftet att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne som berör oss så mycket.
Mario J. Molina, född 19 mars 1943 i Mexico City, död 7 oktober 2020 i Mexico City, var en mexikansk-amerikansk kemist. Han tilldelades 1995, tillsammans med Paul J. Crutzen och F. Sherwood Rowland, Nobelpriset i kemi för deras arbeten inom atmosfärkemin, speciellt rörande bildning och nedbrytning av ozon.
I jordens atmosfär finns små mängder ozon, en gas vars molekyler består av tre syreatomer (O3). Trots att ozon förekommer i låga halter spelar det en ytterst fundamental roll för livet på jorden. Ozonet, tillsammans med den vanliga syrgasen (O2), förmår nämligen absorbera den största delen av solljusets ultravioletta strålar och därigenom hindra att denna farliga strålning når jordytan. Utan ett skyddande ozonlager i atmosfären skulle djur och växter inte kunna existera, i varje fall inte på land.
Crutzens, Molinas och Rowlands forskning har klargjort hur ozon bildas och bryts ner genom kemiska processer i atmosfären. De har också visat hur känsligt ozonskiktet är för påverkan från människans utsläpp av olika ämnen i atmosfären. Genom att tidigt varna för följderna av okontrollerat utsläpp av freoner, startade de den debatt som senare ledde till lagstiftning i de flesta länder mot sådana utsläpp.
Asteroiden 9680 Molina är uppkallad efter honom.
|
|