Johannes Peter Müller

I dagens värld har Johannes Peter Müller blivit ett ämne av stor relevans och intresse för samhället som helhet. Oavsett om det beror på dess inverkan på det dagliga livet, dess inflytande på den globala ekonomin eller dess roll i mänsklighetens historia, är Johannes Peter Müller ett ämne som inte lämnar någon oberörd. Från dess ursprung till dess utveckling idag har Johannes Peter Müller markerat ett före och efter i hur människor uppfattar världen omkring dem. I den här artikeln kommer vi att noggrant undersöka effekten av Johannes Peter Müller på olika aspekter av livet, och undersöka dess implikationer och relevans i det moderna samhället.

Johannes Peter Müller
Född14 juli 1801
Koblenz
Död28 april 1858 (56 år)
Berlin
Medborgare iKonungariket Preussen
Utbildad vidBonns universitet
SysselsättningZoolog, fysiolog, neurolog, läkare, herpetolog, universitetslärare, biolog, iktyolog, anatom, marinbiolog
ArbetsgivareBonns universitet
Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin
BarnMax Müller (f. 1829)
Utmärkelser
Utländsk ledamot av Royal Society (1840)
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1853)
Copleymedaljen (1854)
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata

Johannes Peter Müller, född 14 juli 1801 i Koblenz, död 28 april 1858 i Berlin, var en tysk anatom, fysiolog och biolog.

Biografi

Müller blev 1823 medicine doktor i Bonn, 1826 e.o. och 1830 ordinarie professor där samt utnämndes 1833 till professor i anatomi och fysiologi i Berlin. Han utförde arbeten av stor betydelse inom nästan alla grenar av biologin. Hans första större skrift var Zur vergleichenden Physiologie des Gesichtssinnes (1826), följd av Ueber die phantastischen Gesichtserscheinungen (1826). Han övergick därefter åt andra grenar av fysiologin, dels åt morfologin. Under de få år han därefter vistades i Bonn publicerade han bl.a. Bildungsgeschichte der Genitalien (1830), De glandularum secernentium structura penitiori earumque prima formatione (1830), experimentella bevis för riktigheten av Magendies (Bells) lag samt undersökningar över blodet och tarmlymfan. Kort efter sin flyttning till Berlin övertog Müller 1833 ledningen av "Archiv für Anatomie und Physiologie", vilken han innehade till sin död.

Han ägnade även stort intresse för det anatomiska museum, vars direktör han var. Han skrev även flera ytterligare viktiga skrifter som Handbuch der Physiologie (två band, 1833–40), som utgör en ordnande sammanfattning av hela det dåtida fysiologiska vetandet samt även meddelar viktiga egna forskningar av författaren (såsom om reflexrörelserna och om ljudbildningen i struphuvudet) liksom en mängd undersökningar, som hans lärjungar utfört. Vidare märks hans i samtidigt med Bartolomeo Panizza gjorda upptäckt av amfibiernas lymfhjärtan, hans studier Ueber den feineren Bau der krankhaften Geschwülste (1838), som anses vara grundläggande för den moderna uppfattningen om svulsternas finare byggnad, samt en mängd arbeten av anatomiskt innehåll. Jämte Johannes Evangelista Purkinje var Müller en av de förste, som på metodiskt sätt utövade mikroskopisk-anatomisk forskning och ledde sina elever på denna väg. Med tiden började han ägna sig åt morfologin, vilken han från 1840 helt inriktade sig på.

Jämte Richard Owen måste han anses som grundläggare av den nyare komparativt-anatomiska forskningsmetoden, som vid tolkningen av mera komplicerade djurformer i väsentlig mån stöder sig på utvecklingshistorien och på undersökningen av en viss djurgrupps enklare former. Hans huvudarbete åt detta håll var Vergleichende Anatomie der Myxinoiden (1834–45). Jämte detta bör bland Müllers hithörande undersökningar nämnas de över Amphioxus, över ganoidernas byggnad och släktskapsförhållanden, över echinodermernas utveckling, över fiskarnas, amfibiernas, vissa fåglars, echinodermernas och radiolariernas systematik. Även inom paleontologin utgav Müller värdefulla arbeten (till exempel om Zeuglodontidæ).

Müller invaldes 1834 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Verk

  • Ueber die phantastischen Gesichtserscheinungen (1826)

Källor

Noter

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.
  2. ^ SNAC, Johannes Peter Müller, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Johannes Muller, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ www.accademiadellescienze.it, läst: 1 december 2020.
  5. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Johannes Peter Müller, läst: 9 oktober 2017.
  6. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.
  7. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.
  8. ^ Anton Bettelheim (red.), Biographisches Jahrbuch und Deutscher Nekrolog, vol. 1, unknown value, s. 157, läs online, läs online, läs online och läs online .
  9. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 255, läs online.
  10. ^ Über die phantastischen Gesichtserscheiningen i sin helhet (deutschestextarchiv.de)

Externa länkar