I dagens värld har Leó Szilárd blivit allt viktigare i människors liv. Oavsett om det är på en personlig, professionell eller social nivå, har Leó Szilárd genererat en betydande inverkan på hur vi lever, arbetar och relaterar. Från sitt ursprung till nutid har Leó Szilárd varit föremål för studier, debatt och beundran, och blivit ett ämne av ständigt intresse för forskare, specialister och entusiaster. I den här artikeln kommer vi att grundligt utforska Leó Szilárds roll i dagens samhälle, analysera dess effekter, implikationer och möjliga framtid, i syfte att bättre förstå dess inflytande på våra liv.
Leó Szilárd | |
Leó Szilárd omkring 1960. | |
Född | 11 februari 1898 Budapest |
---|---|
Död | 30 maj 1964 (66 år) La Jolla |
Begravd | Kerepesikyrkogården |
Medborgare i | Ungern, Tyskland och USA |
Utbildad vid | Budapest Universitet för Teknologi och Ekonomi, no value Humboldt-Universität zu Berlin, filosofie doktor, Technische Universität Berlin, no value |
Sysselsättning | Kärnfysiker, science fiction-författare, forskare, universitetslärare, uppfinnare, fysiker, molekylärbiolog |
Arbetsgivare | Humboldt-Universität zu Berlin University of Chicago Columbiauniversitetet Technische Universität Berlin Brandeis University |
Maka | Gertrud Weiss Szilard |
Utmärkelser | |
Atoms for Peace Award (1959) Albert Einstein-priset (1960) Årets humanist (1960) National Inventors Hall of Fame (1996) | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Leó Szilárd, född 11 februari 1898 i Budapest, död 30 maj 1964 i La Jolla i Kalifornien, var en ungersk-amerikansk kärnfysiker som 1947 övergick till att forska inom molekylärbiologi. Han var tidigt mycket engagerad i Pugwashrörelsen.
Szilárd hade en säregen personlighet. Flera personliga minnen om honom finns i Georg Kleins böcker Ateisten och den heliga staden och Skapelsens fullkomlighet och livets tragik.
Eftersom Szilárd var övertygad om att det inte fanns någon framtid för honom i Ungern, flyttade han till Tyskland 1919. Han började vid Humboldt-Universität zu Berlin där han deltog i föreläsningar från bland annat Albert Einstein. Szilárd flydde från nazisterna 1933 till England. Efter att han trodde att ett nytt krig i Europa var nära förestående, flyttade han till USA, dit han anlände 1938.
I augusti 1939 skrev Szilárd ett brev till president Roosevelt om behovet av amerikansk atombombsforskning. Albert Einstein skrev under brevet på Szilárds initiativ. Brevet blev senare känt som "brevet från Einstein".
I juli 1945 formulerade Szilárd en petition till president Truman om atombombens användning. Han påminde om att USA:s atombomb hade tagits fram som en beredskap för den händelse att Hitler skulle lyckas utveckla atombomber. Eftersom Tyskland nu var besegrat behövdes ingen bomb. För Japans del borde det räcka med ett offentligt tillkännagivande om bombens existens och verkan samt därefter ett erbjudande om kapitulation. Brevet fick omkring 150 undertecknare men det nådde aldrig Truman. Det stoppades på vägen och hemligstämplades; det blev inte offentligt förrän på 1960-talet.
|