Tritium
Idag vill vi prata om Tritium. Det är ett ämne som har väckt stort intresse den senaste tiden och som det har pratats mycket om inom olika områden. Tritium är ett ämne som har väckt många människors nyfikenhet, eftersom det har stor relevans idag. Genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i olika aspekter relaterade till Tritium, från dess ursprung till dess möjliga konsekvenser i framtiden. Dessutom kommer vi att utforska olika perspektiv och åsikter i frågan, i syfte att erbjuda en bred och komplett vision av detta ämne. Utan tvekan är Tritium ett ämne som inte lämnar någon oberörd, och genom denna artikel hoppas vi kunna ge användbar och intressant information för alla som vill lära sig mer om detta fascinerande ämne.
Tritium (av grekiskans tritos = den tredje) är en isotop av väte med två neutroner förutom protonen, alltså totalt tre kärnpartiklar (nukleoner). Isotopen betecknas 3H eller T. Det upptäcktes 1934 av M. L. E. Oliphant, Paul Harteck och Ernest Rutherford.
Egenskaper
Till skillnad från deuterium är tritium radioaktivt. Isotopen avger betastrålning med mycket låg energi, 18,6 keV, och har en halveringstid på 12,33 år. Den låga energin gör att en Geigerräknare inte kan användas för att upptäcka tritium.
Framställning
Tritium bildas i de övre luftlagren genom inverkan av kosmisk strålning, och den totala mängden av tritium i Jordens atmosfär har uppskattats till ca 6 gram. Genom reaktion med luftens syre bildas olika typer av tungt vatten (THO eller T2O) som sedan kan delta i vattnets normala kretslopp i naturen. Tritium kan även framställas genom neutronbestrålning av litium.
Atombombsproven i atmosfären på 1960-talet orsakade stora utsläpp av tritium i miljön.
Användning
Tritium används i armbandsur med luminiscerande visare och självlysande nyckelringar som fungerar som markörer.
Tritium används även som spårämne, som bränsle i termonukleära reaktioner (fusioner), för täthetsbestämning m.m. Det utnyttjas också för radioaktiv åldersbestämning av t. ex. grundvatten och för att undersöka regnvattnets vägar i marken.
Gränsvärde i dricksvatten
Enligt livsmedelsverkets föreskrifter (2017) tillämpas ett screeningvärde för tritium på 100 Bq/liter i dricksvatten, "vars överskridande ska utredas". Om halten är högre så krävs en "utvidgad undersökning" för att undersöka om det även finns andra nuklider i vattnet och mera detaljerat bestämma deras sammanlagda årliga indikativa dos. Om en tillåten effektiv dos på 0,1 mSv/år tillämpas blir motsvarande tritiumhalt mellan 7 000 och 10 000 Bq/liter.
Se även
Källor
- ^ Bra Böckers lexikon, 1980.
- ^ Nordling, C. & Österman, J (1999). Physics Handbook for Science and Engineering. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-00823-6
- ^ Comprehensive Review and Critical Evaluation of the Half-Life of Tritium Arkiverad 17 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine., National Institute of Standards and Technology
- ^ ”Tritium”. aquatic research. http://www.novaquatis.eawag.ch/organisation/abteilungen/wut/schwerpunkte/umweltisotope/methoden/tritium_EN?print=1.[död länk]
- ^ ”Livsmedelsverkets föreskrifter om ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten; beslutade den 21 september 2017.”. Livsmedelsverket. 5 oktober 2017. https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/om-oss/lagstiftning/dricksvatten---naturl-mineralv---kallv/livsfs-2017-2_web.pdf?fbclid=IwAR20GtVXG4mzMf_ldvvEw-c3r_DcK3_bTp3HDXUK6JGH13jaEuhT5ADLat8. Läst 7 oktober 2019.
- ^ ”Standards and Guidelines for Tritium in Drinking Water, Part of the Tritium Studies Project, INFO-0766”. CNSC - Canadian Nuclear Safety Commission. Januari 2008. sid. 67. https://www.nrc.gov/docs/ML1029/ML102990104.pdf. Läst 7 oktober 2019.