I dagens värld har Thomas Warton tagit på sig en viktig roll i _var2-sfären. Dess implikationer och återverkningar går utöver vad vi kunde föreställa oss, de påverkar _var3 och genererar en betydande inverkan på _var4. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska betydelsen av Thomas Warton i dagens samhälle, analysera dess olika aspekter och hur det har förändrat sättet _var5. Från _var6 till _var7 har Thomas Warton varit ett ämne av konstant intresse, och dess relevans visar inga tecken på att minska.
Thomas Warton | |
Född | 9 januari 1728 (g.s.) Basingstoke, Storbritannien |
---|---|
Död | 21 maj 1790 (62 år) Oxford |
Medborgare i | Kungariket Storbritannien |
Utbildad vid | Winchester College Trinity College, Oxford |
Sysselsättning | Författare, litteraturkritiker, historiker, poet, litteraturhistoriker |
Befattning | |
Storbritanniens poet laureate (1785–1790) | |
Arbetsgivare | Oxfords universitet |
Redigera Wikidata |
Thomas Warton, född den 9 januari 1728, död den 21 maj 1790, var en engelsk litteraturhistoriker, son till Thomas Warton den äldre, bror till Joseph Warton.
Warton utgav vid nitton års ålder den något sentimentala dikten The pleasures of melancholy, vari (liksom i hans brors poem) den romantiska riktningen förebådas genom den uttalade förkärleken för Spenser, Shakespeare och Milton samt svärmeriet för gotiska kyrkor och slottsruiner. Warton var 1757-1767 professor i litteratur vid Oxfords universitet och inträdde därefter på den prästerliga banan, men ägnade sig mest åt biblioteksstudier i Oxford. Han blev poeta laureatus 1785 och professor i historia i Oxford samma år.
Hans Observations on the Fairie queene of Spenser (1754; 3:e upplagan 1807) vittnar om skarpsinne och omfattande lärdom, egenskaper, som han i än högre grad ådagalade i The history of English poetry (3 band, 1774-1781; 4:e reviderade upplagan 1871), en, såsom ett helt betraktad, på sitt område länge oöverträffad uppslagsbok, som dock avbryts vid ingången till Elisabets tidevarv. Warton var den, som återuppväckte sinnet för medeltiden, och kan anses som Walter Scotts föregångare. Bland hans egna poem framstår sonetter, veka och behagfullt målande. Hans poetiska arbeten utgavs 1777 (flera upplagor).
|