I den här artikeln kommer vi att utforska i detalj Taktslag per minut, ett ämne av stor relevans i det samtida samhället. Taktslag per minut har fångat uppmärksamheten hos många experter och akademiker på grund av dess betydande inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. Genom noggrann analys och insamling av empiri kommer vi att försöka belysa de olika nyanser och aspekter som kännetecknar Taktslag per minut, för att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne. Dessutom kommer de praktiska och teoretiska implikationerna av Taktslag per minut att undersökas, för att främja en djupare och mer detaljerad förståelse av dess betydelse i det nuvarande landskapet.
Taktslag per minut, förkortat bpm (engelska: beats per minute), är ett mått på tempot hos ett musikstycke. Till skillnad från tempobeteckningar är bpm ett absolut värde som har betydelse vid bland annat mixning och synkronisering med till exempel bild och effekter.
Bpm kan även stå för takter per minut (engelska: bars per minute). Exempelvis spelas olika foxtrotvarianter med 28 till 52 takter per minut. Eftersom det i detta fall är fyrtakt blir det 112 till 208 taktslag per minut.
Majoriteten av modern musik håller sig mellan 60 och 150 BPM. Det finns musik som går så långsamt som under 25 BPM (med den italienska tempobeteckningen larghissimo). Åt andra hållet finns det jazzstycken som kan framföras i över 350 BPM, och inom den elektroniska dansmusiken finns undergenrer som terrorcore, som kan komma upp i över 1000 BPM. Vid sådant tempo förlorar slagen sin individualitet och övergår i att uppfattas som låga toner; sådan technomusik kallas ibland för extratone.