Staty

I Staty-världen finns det ett brett utbud av perspektiv, åsikter och kunskaper som driver den ständiga debatten och utbytet av idéer. I decennier har Staty varit föremål för studier, analys och reflektion av akademiker, experter, entusiaster och nyfikna. Dess inverkan på samhället, kulturen, vetenskapen och tekniken har varit obestridlig, och dess relevans fortsätter att ständigt utvecklas. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Staty, vilket ger en detaljerad analys och heltäckande vy som gör att vi bättre kan förstå dess betydelse och inflytande i vår samtida värld.

Uppslagsordet ”Stod” leder hit. För orten i Tjeckien, se Stod, Tjeckien.
Skulpturen Venus från Milo på Louvren i Paris. Marmor, daterad till omkring 150 före vår tideräknings början.
Skulpturen Krokus av Tore Strindberg, i Stadshusträdgården, Stockholm (detalj). Brons, 1925.

Staty , från franskans statue (från latinets statua), är en fristående skulptural avbildning av en människa i helfigur, utförd i ett bestående material som trä, metall eller sten. Uttrycket används oftast i vardagligt talspråk; den konstvetenskapliga termen är skulptur. Skulpturer som föreställer personer i helfigur fast i liten skala kallas statyett, figur eller figurin. I äldre tiders konst och arkitektur, exempelvis antikens Egypten, Grekland eller Rom, förekom ibland skulpturer av kolossalformat - främst i religiösa och rituella sammanhang - som porträtterade en gudom eller härskare. En skulpturalt porträtt som avbildar huvud och övre delen av bröstet kallas för byst. En skulptural skildring av bålen, det vill säga en kropp som saknar huvud, armar och ben, kallas torso.

Skulptur är ett av de allra vanligaste konstnärliga uttryckssätten genom historien och över hela världen. I förhistorisk tid rör det sig ofta om skulpturala objekt som tros haft rituell funktion, som amuletter föreställande djur eller människofigurer - exempelvis Venus från Willendorf. Antikens skulptörer skildrade gudar och gudinnor såväl som filosofer, politiker och härskare, oftast i marmor eller brons. I kristen avbildningstradition är Jesus på korset ett ymnigt förekommande skulpturalt motiv, både i naturlig storlek och mindre format och kallas krucifix. För dessa framställningar användes under medeltiden främst trä, under senare sekler även sten och metall. Skulpturer förekommer ofta i stadsrummet som offentlig konst. Porträttlika skulpturer är vanliga som minnesmärken för en historisk händelse eller betydelsefull person.

Noter

Externa länkar