Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Skenbar magnitud, som är av stor relevans och aktualitet inom _var2-fältet. Dess inverkan på samhället kommer att analyseras, liksom dess konsekvenser för _var3. Dessutom kommer olika perspektiv och tillvägagångssätt relaterade till Skenbar magnitud att övervägas, i syfte att ge en heltäckande och komplett vision om detta ämne. Genom att granska uppdaterad och kontrasterad information är syftet att erbjuda läsaren en tydlig och objektiv vision av Skenbar magnitud, samt de möjliga konsekvenser som dess utveckling kan generera i framtiden.
Skenbar magnitud, eller apparent magnitude, är en logaritmisk måttenhet för en himlakropps ljusstyrka som den uppfattas från jorden. Ju lägre värdet är desto ljusstarkare är objektet. Den svagaste stjärna som kan ses med blotta ögat vid god sikt har ungefär magnitud +6,5. Vårt ljusstarkaste objekt solen har en skenbar magnitud på -26,7 medan dess absoluta magnitud bara är +4,83.
Skenbar magnitud infördes som mätbart begrepp år 1856, och då definierades Polstjärnan som referens och sattes till +2. Man satte en faktor på 5√100 (cirka 2,512) i ljusstyrka mellan varje steg. Sedan upptäckte man att Polstjärnan är svagt variabel och då valde man att ha Vega som referens som sattes till exakt noll. Senare har en direkt mätning av ljusstyrkan ersatt Vega som referens.
Exempel på skenbara magnituder
Skenbar magnitud
Exempel
-26,7
Solen (cirka 400 000 gånger starkare än fullmånen)
^Nicolet, B. (1978). ”Catalogue of Homogeneous Data in the UBV Photoelectric Photometric System”. Astronomy & Astrophysics 34: sid. 1–49. Bibcode: 1978A&AS...34....1N.