Selenografi
Numera har Selenografi blivit ett ämne av allmänt intresse som har fångat en bred allmänhets uppmärksamhet. Relevansen av Selenografi har genererat en debatt som sträcker sig från politiska och sociala sfärer till vardagliga samtal. I decennier har Selenografi varit föremål för studier och forskning inom olika kunskapsområden, vilket har gett upphov till stor samlad kunskap om dess betydelse och inverkan på det moderna samhället. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Selenografi och dess inflytande på våra dagliga liv, och analysera dess utveckling över tid och dess framtida implikationer.
Selenografi är studiet av ytan och de fysiska kännemärkena på månen. Historiskt sett har selenograferna sysslat med att rita kartor och namnge månhav, kratrar, bergskedjor och andra formationer. Det arbetet var till stor del färdigt för månens framsida då högupplösta bilder togs av rymdsonder under den tidiga rymderan. Den bakre sidan kunde då börja namnges. Vissa regioner, särskilt runt polerna, är dock dåligt undersökta och den exakta lokaliseringen för många formationer kan vara felaktiga med flera kilometer.
Etymologi
Ordet selenografi kommer från den grekiska gudinnan Selene och ordet γράφω (graphō, “jag skriver”).
Tidiga månkartor
Följande fem månkartor tillhörde de allra först framställda.
- Michel Florent van Langren, 1645
- Jan Hevelius, Selenographia, 1647 (Se bild)
- Giovanni Battista Riccioli och Francesco Maria Grimaldi, Almagestum novum, 1651
- Giovanni Domenico Cassini, 1679 (ny upplaga 1787)
- Tobias Mayer, 1749, publicerad 1775
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ Ewen A. Whitaker (1999) (på engelska). Mapping and Naming the Moon: A History of Lunar Cartography and Nomenclature. Cambridge University Press. ISBN 0-521-62248-4
