Schleitheimska bekännelsen

I denna artikel kommer frågan om Schleitheimska bekännelsen att tas upp, som är av yttersta vikt inom olika samhällsområden. Schleitheimska bekännelsen har varit föremål för studier och intresse i många år, och dess relevans är fortfarande giltig idag. Genom historien har Schleitheimska bekännelsen spelat en avgörande roll i människors liv, oavsett om det är på personlig, professionell eller akademisk nivå. Genom den här artikeln strävar vi efter att fördjupa kunskapen och förståelsen av Schleitheimska bekännelsen, utforska dess olika aspekter och möjliga implikationer i det moderna samhället. Genom en detaljerad och uttömmande analys kommer vi att söka belysa viktiga aspekter relaterade till Schleitheimska bekännelsen, för att ge en heltäckande och berikande vision för läsaren.

Schleitheimska bekännelsen var en deklaration över den schweiziska anabaptistiska tron, som enhälligt godkändes på ett möte i Schleitheim i det nordliga Schweiz 1527. Mötet leddes troligen av Michael Sattler. Bekännelsen bestod av sju artiklar som skrevs under en tid av svår förföljelse:

Dop: Dopet ges till dem som medvetet ångrat sig och tror att Kristus har dött för deras synder. Spädbarn kan därför inte komma ifråga vad gäller dop.

Bannet (Uteslutning): En kristen bör leva disciplinerat och vandra i rättfärdighet. Felsteg skall åtgärdas med varningar, men kontinuerliga brott kan leda till uteslutning (som en sista utväg).

Brödsbrytelse (nattvard): En åminnelse- och gemenskapshögtid som endast de som har blivit döpta kan delta i.

Separation från det onda: Den kristna församlingen skall inte ha någon anknytning till dem som stannar vilse i olydnad och en anda av uppror mot Gud.

Pastorer i församlingen: Pastorer bör vara män med gott anseende. En del av det ansvar de troget måste utföra är undervisa, disciplinera, varna och utesluta, döpa och leda brödsbrytelsen.

Svärdet: Våld får under inga omständigheter användas av de kristna. Icke-våldets väg följer mönstret av Jesus undervisning, som aldrig uppmuntrade stridslystnad vid förföljelse.

Eden: Inga eder får svärjas eftersom Jesus förbjuder bruket.

Källor

Litteratur

  • Karl Kilsmo Den tredje reformationen Den nutida frikyrkans uppkomst 1525-1556 (Gummessons 1967)

Externa länkar