Nikolaj Podgornyj

I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Nikolaj Podgornyj på det samtida samhället. Nikolaj Podgornyj har varit en central intressepunkt och debatt inom olika områden, från politik till populärkultur. Genom åren har Nikolaj Podgornyj visat sig vara ett ämne med stor relevans och inflytande i människors liv, vilket ger både fördelar och utmaningar för samhället som helhet. Genom detaljerad analys kommer vi att undersöka hur Nikolaj Podgornyj har format våra övertygelser, värderingar och handlingar, och hur dess inflytande sträcker sig till olika aspekter av det moderna livet. Dessutom kommer vi att utforska de olika perspektiven och åsikterna kring Nikolaj Podgornyj, och belysa komplexiteten och mångfalden av åsikter kring detta ämne. Kort sagt ger den här artikeln en djup och uttömmande titt på Nikolaj Podgornyj, och tar upp dess betydelse och inverkan på samtida verklighet.

Nikolaj Podgornyj
Född5 februari 1903 (g.s.)
Karlivka, Ukraina
Död11 januari 1983 (79 år)
Moskva
BegravdNovodevitjekyrkogården
Medborgare iKejsardömet Ryssland, Ryska republiken, Ukrainska folkrepubliken, Hetmanatet, Ukrainska SSR och Sovjetunionen
Utbildad vidNationella livsmedelstekniska universitetet,
SysselsättningStatsperson, ingenjör, politiker
Befattning
Member of the Supreme Soviet of the Ukrainian Soviet Socialist Republic (1947–1967)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet (1954–1977)
Förstesekreterare för Ukrainas kommunistiska parti (1957–1963)
Ordförande i presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet (1965–1977)
ArbetsgivareMoscow State University of Food Production
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti (–)
BarnAnatolij Pidhornyj (f. 1932)
Utmärkelser
Arbetets Röda Fanas orden (1948)
Leninorden (1957)
Leninorden (1958)
Medalj "för tapperhet i arbetet" (1959)
Leninorden (1963)
”Hammare och skära”-guldmedaljen (1963)
Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros’ orden (1969)
Vita lejonets orden (1970)
Leninorden (1971)
Leninorden (1973)
”Hammare och skära”-guldmedaljen (1973)
Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Somalias stjärnas orden
För försvaret av Moskva
Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”
Socialistiska arbetets hjälte
”Veteran av arbetet”-medaljen
Jubileumsmedaljen från firandet av 2500-årsdagen för grundandet av shah-dömet i Iran
Namnteckning
Redigera Wikidata

Nikolaj Viktorovitj Podgornyj (ryska Николай Викторович Подгорный), född 18 februari 1903 i Karlovka (numera i Poltava oblast, Ukraina), död 12 januari 1983 i Moskva, var en sovjetisk politiker.

Biografi

Podgornyj var president i Sovjetunionen mellan 1965 och 1977. Hans formella titel var "ordförande i Högsta sovjets presidium". Han var bl.a. den första representanten för en sovjetisk statsledning som besökte påven i Vatikanstaten.

Podgornyj föddes i en bondefamilj i byn Karlovka. På 1950-talet arbetade han som förste sekreterare i Charkivs distriktskommitté. 1957 utnämndes han till förste sekreterare i Ukrainas kommunistiska parti. Från 1963 var han sekreterare i Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté.År 1966 blev han medlem i politbyrån och 1965-1977 var han ordförande i Sovjetunionens högsta presidium och efterträdde Anastas Mikojan som statschef.

Podgornyj fick två gånger utmärkelsen "Hjälte av det socialistiska arbetet" (1963 och 1973).

Från 16 juni 1977 och fram till sin död var han s.k. personlig pensionär.

Källor

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, 1189639887749153-1, läst: 15 oktober 2015, licens: CC0.
  2. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Подгорный Николай Викторович”, Большая советская энциклопедия : , tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.
  3. ^ SNAC, Nikolai Podgorny, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Find a Grave, Nikolai Viktorovich Podgorny, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  5. ^ Encyclopædia Britannica, Nikolay Podgorny, läst: 9 oktober 2017.
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.
  7. ^ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 498, ISBN 978-951-37-7005-1.
  8. ^ Bra Böckers lexikon, 1978.