I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska ämnet Monoteletism, som har väckt stort intresse inom olika samhällssfärer. Sedan dess uppkomst har Monoteletism skapat debatt och intresse på grund av dess inverkan inom olika områden. Genom historien har Monoteletism spelat en avgörande roll i utvecklingen av olika aspekter av samhället, vilket påverkar både individuella och kollektiva nivåer. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i vikten av Monoteletism, dess inflytande idag och dess möjliga framtida implikationer. Genom en uttömmande analys kommer vi att försöka ge en heltäckande bild av Monoteletism, med olika vinklar och perspektiv för att förstå dess relevans i det aktuella sammanhanget.
Monoteletism (monotheletism) (av grekiska monos "ensam" och thelesis "vilja"), kristologisk lära som förfäktar att det hos Kristus endast finns en vilja, den gudomliga.
På inrådan av patriarken Sergius av Konstantinopel banade kejsar Herakleios år 633 väg för en union med en del monofysiter. Monoteleterna, som förekom under 600-talet, accepterade tvånatursläran, dyofysitismen, men antog blott en enda vilja hos Kristus, den gudomlige Logos vilja. Man ville på detta sätt göra rättvisa åt den psykologiska enhetlighet, som präglar Bibelns Kristus-bild. Man menade att viljan hör samman med personen och utgör en del av dess väsen. Under trycket från Dyoteleterna som ansåg, att man på detta sätt hamnade nära en doketisk uppfattning, och under påtryckning genom ett brev från påven Agatho, kom monoteletismen att officiellt förkastas vid tredje konciliet i Konstantinopel (680-681).