I den här artikeln kommer vi att utforska det fascinerande universum Mobilisering, ett ämne som har fångat uppmärksamheten och nyfikenheten hos människor i alla åldrar och bakgrunder. Från dess ursprung till dess påverkan på dagens samhälle har Mobilisering varit föremål för ett flertal debatter och analyser som bidragit till att berika vår förståelse av denna fråga. Genom historien har Mobilisering spelat en avgörande roll inom olika områden, från vetenskap och teknik till konst och populärkultur. Genom denna resa kommer vi att fördjupa oss i de många aspekterna som gör Mobilisering till ett ämne av universellt intresse, och ta upp dess implikationer, kontroverser och möjliga framtida utmaningar.
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2015-12) |
Mobilisering innebär att en stat omorganiseras inför ett krig.
Mobilisering kan genomföras med några av följande medel:
I Sverige fanns det under kalla kriget och den dåvarande försvarspolitiken två huvudsakliga former av mobilisering, partiell (p-mob) och allmän mobilisering (A-mob). Skillnaden låg i hur långt samhället gick i sina förberedelser för krig, där den partiella mobiliseringen innebar att nyckelförband och nyckelpersonal inkallades för tjänstgöring. Vid allmän mobilisering kallades all krigsplacerad personal in till tjänstgöring. Den partiella mobiliseringen var i sin del indelad i två alternativ med kodfärgerna gul respektive röd, allt beroende på vilken personal det gällde. Den allmänna mobiliseringen hade kodfärg vit.
Vid allmän mobilisering skulle vissa delar av civilbefolkningen i städer flyttas till glesbygd. Om allmän mobilisering väl utlysts gick det inte att stoppa den väldiga process som då sattes igång. Varje meddelande i media (oavsett av vem) skulle betraktas såsom falskt. Televerkets telefonkataloger innehöll fram till sent 1980-tal stycket "Om kriget kommer", vilken instruerade om hur allmänheten skulle agera vid mobilisering och i krig, däribland stod tydligt "Varje meddelande om att mobiliseringen skall avbrytas ÄR FALSKT".
Genom så kallade riktningsalternativ kunde man mobilisera förband inom en viss landsdel och dessa var då uppdelade enligt nedan:
Därtill har Överbefälhavaren en möjlighet att beordra Givakt, vilket är dennes mest genomgripande order i det att landets militära försvar till stora delar förbereder sig för regeringens beslut om mobilisering.
Allmän mobilisering skulle vidare innebära till exempel:
Omställningen från civilsamhälle till krigssamhälle var av "ofantliga proportioner", och som påpekats måste hela mobiliseringen genomföras i sin helhet innan den kan avbrytas.