I denna artikel kommer ämnet Gaston Bachelard att tas upp, vilket har väckt stort intresse inom olika områden. Gaston Bachelard är ett ämne som har genererat debatt och diskussion i dagens samhälle och dess relevans har ökat de senaste åren. Genom den här artikeln syftar vi till att analysera olika aspekter relaterade till Gaston Bachelard, vilket ger en heltäckande bild av detta ämne. Från dess ursprung till dess inverkan idag kommer olika perspektiv och åsikter att utforskas för att till fullo förstå vikten av Gaston Bachelard idag.
Gaston Bachelard | |
Född | 27 juni 1884 Bar-sur-Aube, Aube, Frankrike |
---|---|
Död | 16 oktober 1962 (78 år) Paris, Frankrike |
Region | västerländsk filosofi |
Skola | kontinental filosofi |
Intressen | epistemologi · konstruktivism · estetik · fenomenologi · psykoanalys · litteraturteori · utbildning |
Idéer | epistemologisk brytning · rationell materialism · teknovetenskap |
Influenser | Charles Nodier · Auguste Comte · Léon Brunschvicg · Carl Gustav Jung |
Influerat | Alexandre Koyré · Georges Canguilhem · Michel Foucault · Louis Althusser · Gilles Deleuze · Pierre Bourdieu · Maurice Merleau-Ponty · Cornelius Castoriadis · Michel Serres · Jules Vuillemin |
Signatur |
Gaston Bachelard, född 27 juni 1884 i Bar-sur-Aube i Aube, död 16 oktober 1962 i Paris, var en fransk filosof. Han var professor i vetenskapshistoria och filosofi vid Sorbonne.
Gaston Bachelards främsta arbeten rör vetenskapsfilosofin och den historiska epistemologin, som han kom att omforma, med flera inflytelserika anhängare, som Michel Foucault, Louis Althusser, Pierre Bourdieu, Alexandre Koyré och Thomas Kuhn. Även hans poetologiska arbeten har varit inflytelserika och lade grunden för den tematiska kritiken. En utgångspunkt för hans filosofi är att dialektiskt ställa vetenskapen och poesin som motpoler, varmed han visar att vetenskapen skapar konstruktioner, och inte utgår från det empiriskt givna. För sin teori myntade han uttrycken epistemologisk brytning (coupure épistémologique) och epistemologiska hinder (obstacles épistémologique) för de mekanismer som skapar och omformar den konstruerade vetenskapen eller epistemologin.
Till hans mest representativa verk hör Le nouvel esprit scientifique (1934) och La formation de l'esprit scientifique (1938). År 1955 invaldes han i Académie des sciences morales et politiques (stol 7).
|