Buffertformeln

I dagens värld är Buffertformeln ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av samhället. Med tiden har Buffertformeln fått allt större betydelse inom olika områden, från politik till populärkultur. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska inverkan och relevans av Buffertformeln, analysera dess implikationer i vardagen, dess utveckling under åren och dess inflytande inom olika studieområden. Från sitt ursprung till nutid har Buffertformeln varit föremål för debatt och reflektion, och det är avgörande att förstå dess betydelse i det aktuella sammanhanget. Därför är det viktigt att fördjupa sig i denna analys för att till fullo förstå detta ämne som är så relevant idag.

Buffertformeln eller Henderson-Hasselbalch-ekvationen är en formel för beräkningen av pH i en buffertlösning. Den kan skrivas som

där är koncentrationen av buffertens basform och är koncentrationen av buffertens syraform. I formeln ingår också buffertens pKa. En mer precis form av buffertformeln använder aktiviteter istället för koncentrationer.

Historia

Lawrence Joseph Henderson beskrev 1908 en ekvation för kolsyras buffertverkan. Karl Albert Hasselbalch skrev 1916 om ekvationen på logaritmform och med S.P.L. Sørensens pH-beteckning, vilket ledde till buffertformeln som vi känner den idag.

Härledning

Härledningen av buffertformeln utgår från buffertens syras syrakonstant. Syran HA och basen A (från något salt) blandas med vatten (H2O) i sådana proportioner att syrakoncentrationen är låg. I lösningen finns då jämvikten:

Formeln för syrakonstanten blir då:

där

Eftersom vattenkoncentrationen i de flesta fall vida överstiger de andra koncentrationerna (och därmed aktiviteterna) kan den sättas till 1, därmed kan ekvationen skrivas om till:

som i sin tur kan skrivas om till:

Genom att ta 10-logaritmen på båda sidor och ta de negativa värdena erhålls:

där man i den senare likheten utnyttjar logaritmlagarna. För utspädda lösningar är −log10{H3O+} = pH, och genom att använda beteckningen p för −log10 får vi:

För att använda koncentrationer görs approximationen:

Källor

  1. ^ Grogono, Alan W. (november 2009). ”Acid-Base Tutorial: History”. http://www.acid-base.com/history.php. Läst 4 mars 2010.