I dagens värld har Anna Branting blivit ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess historiska relevans, dess betydelse inom det vetenskapliga området eller dess inflytande på populärkulturen, har Anna Branting fångat uppmärksamheten hos miljoner runt om i världen. Den här artikeln försöker att grundligt utforska alla aspekter relaterade till Anna Branting, analysera dess inverkan på olika områden och erbjuda en omfattande och djupgående vision av detta fascinerande ämne. Från dess ursprung till dess nuvarande relevans syftar den här artikeln till att ge ett komplett och detaljerat perspektiv på Anna Branting, vilket ger läsarna en bredare och rikare förståelse av detta fenomen.
Anna Branting | |
Anna Branting vid tiden för sin och Hjalmars förlovning. | |
Född | 19 november 1855 Klara församling |
---|---|
Död | 11 december 1950 (95 år) Gustav Vasa församling, Sverige |
Begravd | Adolf Fredriks kyrkogård kartor |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | författare, journalist |
Befattning | |
Sveriges statsministergemål (1920–1920) Sveriges statsministergemål (1921–1923) Sveriges statsministergemål (1924–1925) | |
Politiskt parti | |
Socialdemokraterna | |
Make | Hjalmar Branting (g. 1884–) |
Barn | Vera von Kræmer (f. 1878) Henry von Kræmer (f. 1880) Georg Branting (f. 1887) Sonja Branting-Westerståhl (f. 1890) |
Släktingar | Axel Jäderin (syskon) Edvard Jäderin (syskon) |
Redigera Wikidata |
Anna Matilda Charlotta Branting, född Jäderin den 19 november 1855 i Stockholm, död 11 december 1950 i Gustav Vasa församling i Stockholm, var en svensk författare, som ibland skrev under pseudonymen René.
Anna Branting gick i Statens normalskola i Stockholm. Efter skolan var hon först medarbetare i tidskriften Tiden 1884–1885 och blev sedan teaterrecensent i Social-Demokraten (1886–1892, 1913–1917) och Stockholmstidningen (1892–1909).
Hon var socialdemokrat, men normalt inte politiskt verksam: det väckte därför förvåning när hon 1902 blev en av de socialdemokratiska kvinnor som bidrog till grundandet av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) tillsammans med Elin Engström och Erika Lindqvist.
Hennes författarskap består av tragiska romaner och noveller med äktenskaplig trohet och kvinnans behov av arbete och försörjning som genomgående tema, där ibland döden eller isolering är de enda val som samhället ger kvinnan. Den åskådning som berättelserna återger har anklagats för att vara både brutal och naiv. I romanen Staden (1901) porträtterar hon de båda författarna och vännerna Axel Wallengren och Emil Kléen, som på 1890-talet ofta var gäster i det brantingska hemmet.
Anna Brantings föräldrar var poliskommissarien Erik Jäderin (1804–1876) och Charlotta Holm (1826–1886). Hon var syster till geodeten Edvard Jäderin och en av Svenska Dagbladets grundare, Axel Jäderin. Hon var gift 1877–1883 med löjtnant Gustaf Vilhelm von Kræmer, med vilken hon hade barnen Vera von Kræmer och Henry von Kræmer (1880–1957), och från 1884 med politikern Hjalmar Branting, med vilken hon hade sonen Georg Branting och dottern Sonja Branting-Westerståhl.