I den här artikeln ska vi prata om 1800, ett ämne som har skapat stort intresse på senare tid. 1800 har varit föremål för många debatter, forskning och reflektioner av experter och allmänhet. Dess relevans har överskridit gränser och har påverkat olika samhällsområden, från politik till populärkultur. Det är därför det är viktigt att ägna tid och uppmärksamhet åt att djupt förstå vad 1800 är, vad dess implikationer är och hur dess närvaro har format den samtida världen. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv på 1800, med syftet att belysa dess betydelse och de utmaningar det innebär.
10 mars – Ett riksmöte öppnas i Norrköping. Kung Gustav (Gustav IV Adolf) har kallat till mötet därför att riket har dåliga finanser och för att bli kvitt den parallellmyntfot landet har. De kroniskt dåliga finanserna hade förvärrats än mer av missväxt som tvingat fram spannmålsinköp från utlandet, sinande sillfiske, minskad järnexport, kaperier och oro på finansmarknaden. Parallellmyntfot innebar här att det fanns två skilda sedelsystem i landet – riksdaler banco och riksdaler riksgälds. Den senare sedelsorten utgjordes av riksgäldsobligationer (lånehandlingar) som i praktiken cirkulerade som sedelmynt. Statens "lånekontor" – riksgälden hade inrättats av Gustav III 1789.
Orsaken till avhoppet var att unga riksdagsmän som friherre Hierta (26 år) ville att adeln skulle driva igenom ett krav på regelbundna riksmöten. Man ogillade kungens rätt att själv bestämma om detta. Adelns talman - lantmarskalk Magnus Fredrik Brahe vek sig dock inför kungens påtryckningar och i vredesmod över detta avsa sig Hierta m fl sitt adelskap.
För att kunna betala statens skulder beslöt riksdagen om lyxskatt och licensavgifter. Socker, puder, vagnar, kortspel,fickur och sällskapshundar drabbades. Riksmötet införde således hundskatt här i landet ffg.
För att bli kvitt parallellmyntfoten (se ovan) beslöt man i Norrköping att en myntrealisation skulle genomföras. Den innebar att riksgäldssedlarna skulle inlösas. Detta realiserades först 1803 och på annat sätt än riksdagen bestämt.